Öhm… Hur kan jag vara mer rastlös nu när jag jobbar åtta timmar per dag än när jag var på obetald semester (dvs under sommaren)? Det går väl inte ihop sig. Eller har det med att göra att hjärnan går på högvarv och jag går igenom allt som hänt under dagen om och om igen. De där missarna jag gjorde, hur jag kunde ha gjort saker annorlunda, hur jag borde ha gjort kontra vad jag gjorde. Allt bara maler och jag måste sysselsätta mig för att inte bli tokig!
Men det var först nu framåt kvällningen det blev så här. Var jag för utmattad förut för att kunna tänka och mala? Är det mörkret som sätter fart på tankegångarna? Men än är det för tidigt att lägga sig för att kväva tankarna på det viset. Och jag kan redan nu ana en orolig sömn.
Ibland hade det ju kanske varit bra med sömntabletter i ett litet medicinskåp. För sådana här kvällar menar jag. Eller om jag ska träna lite? Det kanske hjälper ställa mig på bandet och springa en stund? Springa mig trött liksom, och springa bort från tankarna? Äh, jag vet inte. Kanske är det bara bäst att inse att jag kan inte göra allt rätt och allt bra första gången. Jag lär mig ju fortfarande… Men frågan är om det underlättar nattens sömn…?
Våga Drömma 