Etikettarkiv: pojkvännen

Förändring nummer 2

Ja, att vännerna flytt staden är inte det enda som är annorlund mot för ett halvårsedan då jag bloggade sist. En del förändringar kan man inte värja sig mot. De slår mot en hårt och skoningslöst. Vad som kan antas vara en mindre förändring för någon blev omtumlande för mig.

Det där med kärleken är inte alltid så lätt. Eller snarare är den väl aldrig eller sällan lätt? Kanske är den där kampen och ovissheten en del av tjusningen? Well, nevermind…

För en dryg månad sedan kändes det som om världen rycktes undan från mina fötter. Eller snarare den värld jag var van vid och trivdes väldigt bra i rycktes undan. Kärleken var numera no more. Borta. Gone. Finito. Jaa… Ett hjärta som krossades. Mitt hjärta som krossades rättare sagt. Jag tvingades möta morgonen utan dig bredvid mig. Jag tvingades förklara för mig själv om och om igen att det var över och att det inte fanns någon återvändo. Det var svårt. Nä, förresten. Det ÄR svårt. Ibland kommer bakslagen. Tack och lov inte med samma intensitet och periodicitet längre. Men de kommer. Och det är bara att tackla dem när de kommer. Lära mig. Stå ut. Tiden läker alla sår sägs det, än så länge verkar det stämma. Det känns ärligt talat bättre med tiden. Även om bakslagen nu kan kännas värre än de första. De kan fortfarande slå till med full kraft.

Men bara så du vet. Jag är inte arg. Du kommer alltid betyda något för mig. Och jag kommer alltid att tycka om dig.

Så när jag nu kommer att återvända till Jönköping kommer jag inte bara att sakna mina vänner som flytt staden. Jag kommer även återvända med ett tillfälligt ihop-pusslat hjärta. Men det är en del av livet kan tänkas. Och jag överlever och blir starkare. Det är i alla fall min förhoppning.

1 kommentar

Under Det är så det är

Redan fredag?

Även om jag verkligen sett fram emot helgen känns det konstigt att den snart är här… Konstigt. Så blir det med kort vecka…

Men riktigt skönt med helg! Mindre skönt att jag har tvättid imorgon kl SJU!!!! PÅ MORGONEN! Usch och fy, vet inte riktigt hur jag ska klara av det… Blä!

Efter tvätten blir det avfärd till stallet! Ska fortsätta arbeta med min fina Em och det blir nog en tur på Ali med. Får se om jag ska ordna sällskap eller ta en tur själv i skogen eller på banan. Rider jag själv slipper jag ju anpassa mig, och kan rida iväg så fort jag är klar och kan anpassa turen efter bussarna på ett annat sätt. Så blir nog en ensam tur. Skönast så. Fast är någon i stallet när jag kommer skulle jag lika gärna ta sällskap…

Helgen har nog inte så mycket annat spännande som väntar… Är ju ett gäng Sthlms-praktikanter som kommer ner ikväll, så det kanske blir utgång imorrn? Inte det minsta sugen dock… Så får se hur det blir. Kan ju i så fall gå på förfesten iaf…

Känner mig som en gammal tant! Orkar inte festa och sitter mycket hellre hemma och myser med min fina än ute o röjer… Eller är det förhållandet i sig som ändrat mig?

Lämna en kommentar

Under Det är så det är

Det här med kärleken

Ibland måste man nog stanna upp.

Se var man står i sitt förhållande.

Se sig för så man inte trampar den andra på tårna.

Eller så att man inte är på väg åt två olika håll.

Det är så svårt det här med förhållanden. Eller i teorin är det ju rätt lätt. Men det är när det kommer till praktiken det kör ihop sig.

Jag och min fina har det bra. Tro inget annat. Men ibland kan man ju tveka. Speciellt eftersom ingen är särskilt bra på det här med att kommunicera. Vi kan liksom inte kommunicera med varandra.

Vilket gör det svårt att få reda på vad den andra verkligen känner. Jag har verkligen försökt bättra mig! Vara tydlig med vad jag känner o vad jag vill. Men samtidigt kan jag inte vara ensam om det. Vi är ju ändå två.

Men jag vill ju inte tvinga honom till att säga saker till mig, som att han tycker om mig o blahablaha. Jag vill ju att det ska komma naturligt… Fast för honom är det ju inte naturligt heller. Litet moment 22 det hära.

Fast jag känner ändå att jag är på rätt plats med rätt person. Så kanske ska jag bara njuta av det?

Lämna en kommentar

Under Stanna upp

Stallmys

Är de enda planerna jag har för helgen. Åka till stallet och pyssla med min fina treåring. Åååh, hoppas vi kan få ihop det jag och ägaren så vi kan börja sitta in henne snart. Hon är så himla fin och lättlärd och bryr sig inte alls om sadel eller vad som händer runt omkring. Fullt fokus hela tiden på ledaren. Samtidigt som hon är så avslappnad och fin.

Det är en bra ponny det där. :)

Synd bara att det egentligen inte finns någon häst för mig att rida nu bara. Eller ja, triangelmärkta stoet kan jag ju rida. Men vi passar verkligen inte ihop. Har inte tidigare varit med om det. Det är första gången någonsin som jag känner att det inte klickar alls med en häst. Och jag kan inte heller peka på vad det är som inte stämmer mellan oss. Två starka viljor kanske?

Men nu när jag inte har ”min” häst att rida längre, blir jag allt mer sugen på att skaffa egen. Tittar lite på olika hästar, men sen inser jag mina egna begränsningar. Ekonomiskt och tidsmässigt. Synd.

Men ja, får komma igång med min lilla flicka så jag kan komma upp på henne snart iaf :)

Blir en härlig helg med stallmys. Och kanske en del pojkvänsmys också. Hoppas går ju…

Lämna en kommentar

Under Det är så det är

Utseendepress

Min fina kille kläckte igår (efter Raw) ur sig att han nog skulle hitta en Scarlett Johansson på stan att ha lite kul med.

URSÄKTA? Var min reaktion. Hade inte helt uppskattat om han dragit över en av världens snyggaste tjejer.

O kul… Nu vet jag vem han jämför mig med. Nä nä, ingen press på mig att jag nu behöver vara skitsnygg hela tiden! O kanske borde bli blond också? Växa någon decimeter. Bli av med ett antal kilon. Sen kan jag nog nääääärma mig hennes klass.

Hans försvar var något i stil med: ”Men vadå? Det är väl en komplimang att jag jämför dig med henne? Hon är ju skitsnygg!”. Hmm… Jag förstår inte logiken. Är det någon annan som kan förklara kanske?

Hade jag vaknat upp såhär en morgon hade jag varit väldigt nöjd….

Någon att jämföra sig med?

Lämna en kommentar

Under Det är så det är

Min fina

Han är ju rätt fin min pojke. Men ibland kläcker han hur sig det dummaste sakerna…

Jag vet ju iofs att han inte menar det. Inte allt iaf. Vi har en sån relation till varandra, vi driver och skojjar om det mesta. I stort sett allt… Så att få höra en del dumheter hör ju till vardagen, men det är ju ändå sagt kärleksfullt. Och vi fungerar ju likadant båda två.

Han har bland annat kallat mig manhaftig!!! Det var ingen höjdare kan jag säga. Är inte helt nöjd med det, och det får han höra också. (Anledningen till att han sa det var att jag kallade honom Gay, så jaa… Kanske förtjänade det?)

Igår var vi på Raw Comedy Live. Min födelsedagspresent till honom (ja, jag vet! Jag är en rätt bra flickvän ibland!). Riktigt kul. Men självklart ska det drivas om Stockholmare konstant. Så är det när man bor här i Jkpg. Är van… Men nu får jag ju inte höra annat!!! Ångrar mig lite i val av present. Fast det var mysigt.
Vi hinner inte spendera så himla mycket tid med varandra annars. Jag har alltid fullt upp med en massa saker, och hans studier tar en hel del tid. Så det var mysigt att kunna spendera ett par timmar tillsammans, och göra något vi båda tycker är kul :) Lite sån kvalitetstid man kan behöva ibland.

Lämna en kommentar

Under Det är så det är