Att jag ens blir förvånad…

Borde väl vara van vid det här laget. Men ändå blir jag både förvånad och irriterad när det händer igen. Jag förstår inte vad problemet är. Något är det ju. Uppenbarligen. Annars hade det ju varit som vanligt fortfarande. Men det är det inte. Och har inte varit på ett tag.

Jag blir nästan arg på mig själv över att jag ens reagerar på det. Det borde jag inte. Trodde det liksom var överspelat nu. Men nää… Kanske reagerar jag eftersom jag trodde att det var okej nu. Men som sagt, uppenbarligen är det ju inte det. Och det lär det väl aldrig på. Eller egentligen kan det väl säkert bli okej, men inte som förr. Men det räcker kanske om det är okej?

Jag orkar inte med det som det är länge längre. Så frustrerande. Men jag klarar mig utan faktiskt. Ska inte lägga min tid och energi på det. Det föder ju ändå inte något gott. Men ändå…

Näää… Fokus på annat! Tittar lite halvt på Solsidan just nu, och sedan kl 21 är det Sherlock Holmes på ettan. (TV-serien that is) Kanske, kanske får det mig på bättre humör.

Och det behöver kanske inte handla om det du tror det handlar om… Och Ella, det är nog inte det första du tänker på, utan det andra som jag menar ;)

Annonser

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s